fredag 31 oktober 2014

Flockrapport 6: Order från cheferna...

Den sjätte flockrapporten från Skogvaktare Danielsson... 
... och det är med tungt hjärta som jag skriver den. Jag ska inte börja med dom dåliga nyheterna utan försöka glädja mig åt framstegen hos vargflocken och Projekt Varg, trots att det är svårt när mina tankar konstant återvänder till vad som väntar i framtiden.

Först ut av alla glada nyheter är att vargarna har fått ungar ännu en gång!
Aki och Rei har båda två fått varsin kull med två vargungar i varje och alla fyra ser ut att vara flickor dessutom. Det är svårt för mig att se ordentligt nu för tiden, då vargarna fortfarande är så aggressivt inställda till mig. Men alla ungar växer som träd och ser ut att må bra och vara friska och pigga!

Det syns tydligt vilka ungar som tillhör vilket vargpar åtminstone. 
Aki, Rei och Hoshiko verkar alla fyra väldigt harmoniska och lyckliga, men jag har märkt förändringar hos Shiro. Han verkar stressad, rastlös och orolig och vandrar ofta runt i reservatet istället för att spendera tid med ungarna som dom andra vuxna gör.

Det oroar mig rejält och jag undrar om det beror på att han är orolig över utrymmet i reservatet?

Shiro uppvisar tack och lov ingen aggressivitet, varken mot sina ungar eller dom
andra vargarnas ungar. 
Reservatet är stort, men det är inte mycket av det som är bebyggt så att det passar vargarna. Grottan som dom sover i är dessutom alldeles för liten för alla vargarna att sova i när ungarna växer upp. Sovplatser och skydd för alla vid behov kommer bli ett problem om inte jag gör något.

En annan farhåga jag har är att vår kära alfahane ska ha gjort sig illa eller ha blivit sjuk. Det ser inte så ut, men djur är duktiga på att dölja smärta.

Hoshikos och Reis två döttrar, Ayakashi och Kijo. Få saker är så söta som vargungar,
i min mening. 
Jag får en chans att studera honom närmare om ett tag, vilket för mig till nästa punkt.

Projektledarna och cheferna bakom organisationen Projekt Varg har varit i kontakt med mig. Mitt reservat är tydligen rätt omtalat, fick jag höra. Det är visst ganska ovanligt att vargarna bildar en så pass harmonisk och stabil flock med fyra vuxna obesläktade individer. Extra ovanligt är det att flockharmonin består efter att man avlägsnat flera vargungar från den.

Så genom Projekt Varg har jag kommit i kontakt med en ung man vid namn Zacke, som har praktiserat som assistent till skogvaktare på flera andra reservat med andra skogvaktare inom projektet. Han har uttryckt en stark önskan om att få assistera mig med mitt reservat och min flock.

Även om vi inte har träffats så har vi talats vid många gånger och Zacke verkar brinna för det här precis som jag gör. Han har inte dom ekonomiska möjligheterna att starta ett reservat med. Istället försöker han hjälpa till på alla sätt han kan hos andra skogvaktare och även lära sig så mycket han kan om vargar samtidigt.

Självklart kunde jag inte säga nej till en vargentusiast som dessutom kommer med rekommendationer från andra skogvaktare. Det betyder att om ett par veckor har jag en assistent som på obestämd tid kommer att hjälpa mig med vargarna!

Jag ser verkligen fram emot det. Det finns inte så många personer häromkring som fortfarande orkar lyssna på mitt oändliga prat om vargarna, reservatet och flockens framsteg.

Jag har dock hört udda saker om Zacke från mina kollegor, men det gör mig
bara ännu mer nyfiken på att träffa honom! 
Nu är det väl dags för dom dåliga nyheterna. Dom som tynger mig och mitt samvete och bedövar all lycka och glädje jag känt för alla framsteg och alla goda nyheter...

Varghonor är väldigt värdefulla och det är viktigt att tänka på den genetiska variationen...
Suck, jag bara upprepar sakerna som dom andra skogvaktarna sagt till mig i ett försök att övertala mig själv att det här är det bästa alternativet.

Sanningen är att jag behöver bara två honor för att ha en bra chans att föra flocken vidare. En från Shiro och Aki och en från Hoshiko och Rei. Åtminstone en av dom tre unga hanarna jag har nu kommer med största säkerhet att föra arvet vidare. Vilket innebär att två vargungar måste lämnas bort igen...

Det är för allas bästa, även deras bästa... eller hur...? 
Jag förstår inte varför jag är så osäker. I början var jag inte det. Det handlar om att hjälpa arten överleva! Vargen är i fara och det här är vår bästa chans att rädda den! Vår enda chans...

Det är så jag försöker tänka, men det enda jag ser är mina vargar som lider...
(Notering till mig själv: Jag måste kontakta reservaten dit Amaterasu, Obake och Baku skickades och be om bilder för att ge mig lite styrka) 

Projektledarna har sagt att eftersom mina vargar hanterade det så pass bra vid förra separationen (jag vågar inte tänka på hur andras vargflockar har reagerat när vargungar har tagits ifrån dom) och dessutom fick två kullar med enbart honor så krävs det att jag ger upp hälften av dom.

Därefter kommer jag inte behöva lämna ifrån mig några fler vargar på minst ett par, tre generationer. Istället kommer jag också ha rätt att ta in så många jag behöver för att min flock ska hållas vid liv och må bra.

Jag har redan valt ut vilka två som ska lämnas bort, men det var inte ett enkelt
beslut... 
Bara en gång till. Bara två vargungar till och sen aldrig mer under någon av era livstider, varken er eller ungarnas. Eller ens under min livstid igen, om jag har tur. Förstår ni mig? Kan ni på någon nivå, på något sätt, förstå varför jag gör det här mot er?

Jag vill tro det, även om det med största sannolikhet bara är önsketänkande från min sida. Det hjälper mig att sova om nätterna åtminstone. Imorgon kväll får jag ta itu med det. Honorna har blivit stora nog att flyttas och ju yngre dom är, desto bättre kommer det gå för dom i deras nya flockar.

Bara en gång till nu och sen aldrig mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar