Flockrapport 5: Ett dåligt beslut...?

Flockrapport nummer fem av Skogvaktare Danielsson är redo! 

Det känns som att tiden inte räcker till längre. Antingen jobbar jag livet ur mig på kontoret eller så spenderar jag hela min lön på att bygga ut och förbättra vargarnas revir. Det är slitsamt som sjutton, men varje gång jag ser vargarna har jag alltid känt att det har varit värt det. Fram tills nu, i alla fall...

Ända sedan jag plockade ut tre av vargungarna i reservatet har saker och ting förändrats. Fråga mig inte hur, men vargarna verkar... veta vad jag har gjort. Så fort jag visar mig ute så har jag fyra par ögon som stirrar intensivt på mig och Shiro... går jag för nära stängslet så kommer han farande och försöker anfalla mig genom stängslet.

Det skrämmer mig inte lika lätt längre, men det gör ont i mig att se... 

Dröjer jag mig kvar vid stängslet så kommer fler av vargarna dit och gör Shiro sällskap. Oftast Hoshiko och Aki. Rei verkar om möjligt ännu skyggare och om jag står där en längre stund så samlar hon ihop alla vargungarna, även Shiros och Akis, och går in med dom i grottan. Det är ingen tvekan om saken, hon gömmer dom för mig.

Vargarna har börjat se mig som ett hot. Jag har aldrig haft en nära relation till någon av dom då det är emot skogvaktarens arbetsetik och regler, men dom har alltid accepterat min närvaro tidigare. Nu däremot... Jag underskattade verkligen hur klipska dom var. Jag ville aldrig vargarna något illa. Allt jag vill är att hjälpa dom. Åh, vad jag önskar att jag kunde berätta det för flocken...

Hoshiko och Aki är obehagliga när dom är arga, men det är blicken i Shiros ögon
som verkligen oroar mig. 

Allt det här har dragit ner mitt humör rejält och det har varit svårt för mig att koncentrera mig på jobbet. Jag har därför blivit degraderad, vilket är fruktansvärt jobbigt på flera punkter. Förutom att jag skäms över mina dåliga prestationer så betyder det mindre pengar till vargarnas reservat, som fortfarande är i desperat behov av ombyggnad.

Vid sidan av så försöker jag faktiskt skriva en bok om mina upplevelser som vargarnas skötare. Lite som en biografi, där jag detaljerat beskriver både om mitt liv med vargarna och blandat med fakta som vi i Projekt Varg har samlat ihop under många långa års arbete med dessa fantastiska djur. Men som man säkert kan förstå så har min inspiration till att skriva försvunnit i stort sett helt på grund av dom senaste händelserna här i reservatet.

Dom tre kvarvarande ungarna ser ut att må bra och växa fint, tack och lov. 

Men det finns en sak som verkligen oroar mig...

Det lilla jag har sett av Rei och det jag ser på Aki när hon kommer fram till stängslet för att jaga bort mig är att bägge två har ökat i vikt igen. I början var jag osäker, men nu tvivlar jag inte längre. Båda varghonorna väntar ungar igen.

Jag var tvungen att rapportera det till projektledarna och jag fick tonvis med beröm för hur bra mina vargar verka må, men... På grund av att kravet på nytt blod är så pass stort så kommer jag behöva lämna bort alla ungarna förutom en per hona den här gången.

Jag förstår inte hur båda varghonorna tillåts att få ungar, speciellt inte när det
inte är alfahanen som är pappan till ena kullen. 

Helst av allt så skulle jag vilja säga ifrån och helt enkelt neka dom. Vargarna blev upprörda nog som det var när jag tog tre av valparna från deras nuvarande kullar. Hur illa skulle dom reagera om jag gjorde det ännu en gång, så snart dessutom?

Men jag har inget val, naturligtvis. Andra reservat behöver desperat nytt blod och det ser ut som om vi kommer behöva det i Okamiflocken snart också, såvida inte Rei och Aki får några honor i sina nästa kullar. Mikoto, Youkai och Tsukuyomi är alla hanar och om jag ska ha några förhoppningar om att kunna få obesläktade honor från några andras reservat...

Vi samarbetar allihopa för vargens bästa, det är viktigt att komma ihåg det. Ibland är det bara så ruskigt svårt...