onsdag 18 juli 2012

Vargstory 4; Alltid där, tass i tass

Förvirring uppstår... 
... en morgon när vargarna vaknar upp i sin inhägnad och upptäcker att något är annorlunda med det ena hörnet av deras revir. Med Shiro i täten beger sig vargarna genast dit och undersöker det försiktigt.

"Hur kunde det här hända?" frågar Shiro misstänksamt.

"Förmodligen på samma sätt som att reviret nu är omringat av den där genomskinliga bergväggen som låter konstigt när man rör vid den," säger Aki och ser sig omkring.

"Jag tycker inte riktigt om förändringar," säger Rei osäkert.

"Inte jag heller, vanligtvis," säger Hoshiko. "Men det här var en riktigt trevlig förändring, åtminstone!"

Kojorna av sten uppskattades, åtminstone av Aki. 
Aki kan inget annat än hålla med när hon går in och undersöker en av dessa "grottor". Hon finner sig snabbt tillrätta och lägger sig lugnt ner för att slappa lite. Träd, buskar och skydd ger en tryggare känsla än bara öppna ytor. Det här reviret verkar kunna bli ett bra hem, trots allt.

Vilket får Akis tankar att vandra över till något annat viktigt. För en flock att överleva så behövs vargungar. Dom har ett bra revir, tillgång till mat och en stabil flock. Frågan är, vem blir en bra partner?

Alfahanen är oftast en utmärkt partner. 
Hennes blick faller på Shiro, som sitter och vakar över hela flocken med sitt vanliga lugn. Precis som han alltid så troget gör. Aki kan inte hjälpa att vifta lite på svansen när hon ser på honom. Han vore perfekt, men att vara alfahona över en flock är ett stort ansvar...

Charmtrollet och busen Hoshiko är också ett alternativ. 
Den enda andra hanen som finns i flocken är Hoshiko. Aki tycker om Hoshiko, det gör hon verkligen. Han är livlig och busig, men även snäll och väldigt omtänksam. Men skulle han bli en bra förälder med det valpiga sinnet? Känner hon någonting för honom?

Aki är inte den enda som går i såna tankar. Resten av flocken verkar gå i samma tankebanor och en av dom verkar redan ha bestämt sig för vem han tänker satsa på.

Hoshiko verkar väldigt förtjust i Rei, men Rei känns lite
tveksam... 
Hoshiko försöker umgås extra mycket för Rei och visa henne att han kan bli en jättebra partner, både trofast och en bra förälder till vargungar. Rei däremot är lite osäker. Hoshiko har alltid varit en bra vän och en snäll och rolig lekkamrat, men... hur vet hon om han verkligen är rätt för henne?

"Ge mig en chans," ber Hoshiko med viftande svans. "Jag är ingen alfa, men jag kommer alltid finnas där för både dig och valparna..."

Det är svårt att inte smälta lite för den charmiga vargen. 
Rei kommer på sig själv med att le, trots att hon inte riktigt är säker på varför. Hennes osäkerhet sjunker undan lite och hon kommer till en insikt. Hon tycker väldigt mycket om Hoshiko och är övertygad om att han kommer bli en bra partner.

Även om hon fortfarande känner sig lite osäker så ser hon inget skäl till att tveka eller neka. Trots allt, om man bara står och tvekar kommer man ingenvart och man missar så mycket i livet.

En överlycklig Hoshiko och en väldigt glad Rei! 
Shiro har iakttagit dom båda på avstånd med ett litet leende och en svagt viftande svans. Vilken värmande syn! Han misstänkte, eller snarare hoppades, att det bara var en tidsfråga innan det skulle hända. Rei är en underbar varg, men inte den som Shiro har haft ögonen på.

Inombords känner Shiro en liten lättnad över att Hoshiko och Rei funnit varandra. Det hade inte blivit kul att eventuellt behöva bråka med Hoshiko över tjejerna...

När dom andra är upptagna har Shiro en chans att prata
med Aki. 
Trots att han är alfa kan Shiro inte hjälpa att känna sig lite nervös. En alfa ska inte vara nervös, speciellt inte när han uppvaktar någon. Men Shiro kan inte riktigt hjälpa det. Aki märker att den vita vargen närmar sig, men tar det bara lugnt. Hon anar vad han har för avsikter, men tar inget förgivet utan väntar. 

Aki känner av Shiros nervositet och det gör henne faktiskt lite lugnare. Trots att Shiro är en dominant, tuff alfa med en hård roll så är han precis som alla andra vargar innerst inne. Och han tycker väldigt mycket om Aki också. 

Shiros avsikter är tydliga och Aki berättar precis vad som
gör att hon tvekar. 
Aki är väldigt fäst vid Shiro och skulle gärna bli hans partner, men hon berättar för Shiro om sin oro över att vara alfahona. Till hennes förvåning så får det bara Shiro att vifta på svansen. 

"I mina ögon gör det bara dig till en bättre alfahona," ler Shiro. "För det visar att du kommer tänka efter innan du agerar och vara öppen för att lära dig nya saker. Det är en bra alfa i mina ögon." 

Hans ord får Aki att le själv och hon känner sig bara varm inuti. 

"Dessutom står jag vid din sida genom det hela," tillägger Shiro. "Jag kommer försvara dig, valparna och flocken till den dag jag dör." 

Alfahanen har fått sin alfahona. 
Den kvällen är det fyra otroligt glada vargar som somnar tätt hopkrupna med sina respektive partners i varsin stenkoja/grotta. Shiro skäms lite för att han inte vandrar sin vanliga vaktrunda mitt i natten som han brukar, men ibland får man nog göra ett litet undantag. 

Dessutom har den där människan som vandrar i deras revir ibland varit väldigt aktiv den natten. Även om vargarna är mycket reserverade mot honom, så får Shiro känslan av att inget farligt lär hända när just den människan är i närheten. 

Så en enda kväll tänker Shiro unna sig att vara Akis partner framför att vara alfahane... 



Skogvaktare Danielsson har haft tur med sina fyra vargar. Det är inte ofta som det går så pass problemfritt för människor/simmar att sammanföra fyra främmande vargar och sedan få dom att bilda en gemensam flock med så pass starka band. Med både en alfahane och en alfahona kommer flocken att börja växa och frodas, men svårigheterna är långt ifrån över. 

I en vargflock är det oftast bara alfahonan som får valpar, då en flock oftast består av föräldradjuren (alfaparet) och deras ungar. Om andra honor får ungar så brukar dom överges eller bitas ihjäl. I vissa fall, när vargarna har gott om mat och stor revir, kan andra varghonors kullar tillåtas att överleva som en del av flocken. 

Hur kommer det gå i den här flocken? Är deras band till varandra tillräckligt för att ta hand om alla kommande vargungarna? Vargstory 5 är på gång... 

tisdag 17 juli 2012

Flockrapport 3; Stora förändringar

Den tredje rapporten från Skogvaktare Danielsson,
handskriven denna gång! 
För första gången skriver jag hemifrån, men inte från en dator tyvärr utan via hand. Som jag sedan kommer att lägga in på datorn... men jag går ifrån ämnet! Det har hänt stora saker på sista tiden. Först och främst har reviret fått sig en stor och välbehövlig "makeover".

Viktigast av allt, det är fullständigt inhägnat. 
Äntligen fick jag in tillräckligt med simdaler för att lyckas hägna in hela tomten. Inga fler olyckor med familjedjur och vilda djur som vandrar in på vargarnas revir. Vargflocken verkade lite förbryllad i början, men fann sig väldigt snabbt. Jag får hoppas att det håller i sig så att vi inte har några rymningsförsök..

Simdalerna räckte även till en liten miljöförändring. 
Vargarnas naturliga miljö är inte bara ett öppet gräsfält, utan skog, bergiga områden och även öppna fält. Det fanns möjlighet att fixa i ordning något litet, men det är bara en försmak av hur reservatet kommer att se ut när det närmar sig slutfasen.

Här offrades lite av husets plats för att göra utrymme
för en liten "hälsostation" åt vargarna. 
Det här visste jag skulle behövas, så det var bättre att vargarna fick ett utrymme där jag kan ta in och kontrollera dom och se till att dom mår bra fysiskt. Så mitt hus fick bli lite mindre, men jag spenderar inte mycket tid där så vad spelar det för roll?

Skogvaktarens lilla stuga. 
Äntligen har jag fyra väggar runt mig och ett tak ovanför! Ord kan inte beskriva hur skönt det känns att slippa sova ute. Hur litet och trångt det än må vara så trivs jag ruskigt bra och kan inte klaga. Det finns folk som har det mycket värre.

Insidan av den lilla stugan. 
Så ser insidan ut. Inte mycket möbler än och det mesta av det jag äger är begagnat, men som jag alltid sagt så hamnar vargarna alltid i första hand. Men det är inte illa ändå, eller hur? 

Japp, jobbet går bra. Jag har faktiskt blivit befordrad till Frilansjournalist nu! Men det är inte bara jobbet som gjorde allt det här möjligt. Vargarna är delvis skälet, tro det eller ej. Dom har nyligen satt igång med något nytt. Gräva! 

Hoshiko är en extra effektiv grävare. 
Det är visserligen inget märkvärdigt med att vargarna gräver, utan det märkvärdiga är alla sakerna dom hittar när dom gräver. Tomten jag köpte är tydligen en riktig guldgruva, för allt möjligt grävs fram här. Allt från värdefulla juveler till stenar och metaller. Det är inte ofta vargarna gräver, men det händer. När jag sedan smyger in på reviret och plockar upp sakerna dom grävt fram kan jag sälja dom efteråt. Ruskigt praktiskt!

Nu är jag dessutom säker på vargarnas relationer till varandra. Dom har valt sina partners och jag tycker mig se att både Aki och Rei ser rundare ut än vanligt. Det måste vara valpar på gång nu vilken dag som helst! Jag hoppas att jag kommer få se dom, men det lär inte bli förrän dom är lite äldre. Trots allt lämnar valparna inte boplatsen förrän dom är några veckor gamla...

Men hoppas kan jag fortfarande! Det vore för fantastiskt om vargarna faktiskt fick ungar. Det visar att idén fungerar och att Projekt Varg faktiskt är en möjlighet för att rädda vargarna!

måndag 16 juli 2012

"Spring, vargkrigare..."


Spring, vargkrigare, till evighetens slut
Genom vraket av dagen som dött ut
Doft av tystnad under stjärnljusens sken
Fångad best gående på människoben

Söker du efter förlorade landskap
Upplyfta av blommor och djupa bergs gap? 
Där värld och natur är hela igen
Där vargen är ett med naturen

Spring, vargkrigare, genom riken utan paus
Meningslösa samhällen och städer i kaos
Yla, jägare, fast få vet varför
Huvud vänt mot månen högt ovanför

Jagar du efter mystiska land
Helt orörda av människans hand? 
Där djuren besitter jorden
Där den sista blir först återigen

Spring, vargkrigare, för att dölja hungern
Regnet tvättar bort smärtan från dagen
I dina ögon ser jag kalla eldar främjas
Fria flammor som aldrig kan tämjas

Springer du ifrån människans destruktivitet
Majestätiska galenskap och din uteslutning
Till där värld och natur är hela igen? 

Springer du längs forntida vägar
Genom detta mörka och förstörda land
Dit den sista blir först återigen? 

Springer du till frihetens riken
Där ingen någonsin blir besviken? 
Där vargen är ett med naturen

Spring på, spring på, spring på... 

Spring på genom regnet...



Det här är min svenska översättning/tolkning av en sång vid namn "Run, wolf warrior" från animen Wolf's Rain. När jag hörde den första gången blev jag berörd ända in i själen. Det är en av dom vackraste låtarna jag känner till och en evig favorit. Sången är min inspiration när jag spelar på Projekt Varg och en sång jag rekommenderar varmt till alla vargälskare. 

Den är mycket bättre på engelska och du hittar originaltexten HÄR

Själva sången (med text) finns upplagd HÄR


Själva animen, Wolf's Rain, varnar jag känsliga personer för. Det är en väldigt stark och mörk historia som inte riktigt lämpar sig för yngre eller personer som tar väldigt illa upp av att se scener med vargar som slåss, blir allvarligt skadade, blöder och i vissa fall även dör. 

torsdag 5 juli 2012

Flockrapport 2; Den första tiden

Skogvaktare Danielssons andra rapport om livet med
Okamiflocken. 
Återigen sitter jag här i Appaloosa Plains bibliotek och skriver min rapport. Min förhoppning är att en dag sitta hemma och skriva dessa på min egen dator, men det får bli en framtida dröm. Just nu går varenda simdal till vargarna, deras revir, deras mat och deras hem.

Jag har blivit befordrad på jobbet till Stavningskontroll-kontrollant... hmm... Troligen för alla mina artiklar och arbeten med vargarna på sidan av. Samt att jag var en väldigt träffsäker Tidningsutdelare. Jag träffade nästan aldrig en värdefull trädgårdsskulptur eller prisbelönt buske!

Det har gått upp och ner med flocken på sista tiden, men framstegen för individerna har varit många och stora.

Alla fyra vargarna har accepterat varandra väl. 
Det största framsteget är att nu kan jag äntligen kalla min lilla grupp vargar för flock. Dom har slutit samman väl och med Shiro i täten som deras ledare gör dom sig mer och mer hemmastadda på tomten. Till och med leksakerna jag lämnade åt dom har blivit populära. Det var det minsta dom förtjänade, då deras revir enbart bestod av grönt gräs utan träd eller något annat som deras naturliga miljö egentligen har... Men flocken är bildad och verkar stark och stabil. Vad mer kan jag begära? 

Dessutom verkar dom ha börjat para upp sig två och två, misstänker jag. Vem kan klandra dom, nu när det är sommar och allt? Känner dom sig tillräckligt trygga för att eventuellt skaffa valpar?

Det första missödet... 
... var när grannarnas hund Bingo vandrade in på tomten. Jag förbannar mig själv för att jag inte var hemma och kunde få bort honom därifrån. Det var rena turen att vargarna inte hade ihjäl honom. Bingo undkom med några rejäla skrapsår, men klarade sig ändå relativt bra. Vargarna verkade inte ett dugg påverkade av det hela, till min glädje.

Andra missödet... 
... hände en stackars liten herrelös hund som villade sig in på området. Hur det gick för den vet jag inte, för Shiro jagade iväg den bortom övervakningskamerorna och bort från reviret. Förhoppningsvis lyckades den lilla hunden springa iväg och klara sig. Jag lider med den och arbetar livet ur mig för att få ihop pengarna till ett stängsel.

Mysigt med varg i sängen? 
Även jag har fått lida lite på grund av vargarnas öppna revir. För ett par veckor sedan fick jag vänta på avstånd i en och en halv timme på att Shiro skulle ge sig av från min säng! Trots all lukt av människa så hade han ändå dragits till min hörna och undersökt. Min säng var tydligen jättespännande och mysig, för han ville inte därifrån i första taget. Men jag måste erkänna att han såg riktigt söt och nöjd ut däruppe..

Sopor är roligt och smakar smaskens! 
Det här blev droppen som fick bägaren att rinna över! När jag kom hem från jobbet en dag hittade jag Rei grävande runt i soptunnan! Gudarna vet vad mycket skräp hon kan ha satt i sig och om det blir veterinärbesök med henne. Till min stora lättnad så visade Rei inga som helst sjukdomssymptom. Den här tjejen har stålmage!

Men nog fick vara nog. 
Jag skrev ihop en ansökan om ett banklån för att kunna bygga ett stängsel runt vargarnas revir. Förutom alla uppgifter som skulle fyllas i så skrev jag även motivationen till varför och berättade om situationen med vargarna. Banklånet beviljades ganska snabbt och jag var snart igång med att näta in vargarnas revir.

Det kommer inte bara skydda vargarna från utomstående och mina prylar ifrån dom, utan även hindra kvarterets husdjur från att ta skada av vargarna. Hoppas nu bara att pengarna jag fick räcker till att inhägna hela den stora tomten.

Mitt vackra hem... 
För att slippa ta pengar från vargarnas stängselbudget så rev jag en bit av väggen för att ha råd att införskaffa bättre dusch med bad. Skälet till detta var för att Shiro drog på sig både loppor och löss efter att ha varit i strid med den herrelösa hunden. Efteråt smittade det hela vargflocken, så där fick jag lov att försöka ta död på problemet snabbt.

Jag ska egentligen umgås med vargarna så lite som möjligt, men jag kan inte ignorera att dom är fulla av ohyra... Jag ska fortsätta arbeta på att fixa till deras revir och mitt lilla hem, så att färre olyckor sker. Samtidigt hoppas jag på valpar snart, då vargarna annars riskerar att bli för gamla...

Vargstory 3; Det här är VÅRT revir!

Dagarna går långsamt förbi... 
... och det är för det mesta lugnt och stilla på den här främmande, öppna platsen som vargarna bit för bit börjar se som sitt hem. Shiro, Hoshiko och Aki brukar alla tre yla med jämna mellanrum. Dels för att se om det finns några andra vargar därute, dels för att tala om för andra att dom finns här och att detta är deras revir.

Tyvärr har ylandet en motsatt effekt på vissa, som
finner den vackra sången riktigt spännande. 
En tidig kväll kom en inkräktare till vargarnas revir. Om Skogvaktare Danielsson hade varit hemma vid det tillfället hade han identifierat hunden som Bingo, grannarnas vovve. Vargar brukar inte gilla inkräktare på sitt revir och det här var inget undantag. Shiro, som oftast är på vakt i sin roll som flockledare, var den första att märka inkräktaren på ingång.

"Var beredda," säger han till resten av vargarna. "Vi får visst besök..."

Man får nästan beundra Bingos mod... om än inte hans
intelligens... 
Aki, Hoshiko och Rei, som förnöjt legat och gnagt på tuggleksakerna som den där konstiga människan hela tiden lämnade åt dom, blev genast på alerten. Till Shiros förskräckelse märkte han att Bingo rusade rätt emot resten av flocken! Ett direkt hot!

Ingen hotar flocken så länge Shiro finns där! 
Som ledare över flocken är det Shiros ansvar att möta både hot och nykomlingar först av alla och se till att resten av flocken inte kommer till skada. Vargar ser i dom flesta fall inte hundar som en artfrände, utan som både ett hot och ett bytesdjur.

"Backa undan!" ropar Shiro till Hoshiko, Aki och Rei. "Jag tar hand om det här...!"

Att söka upp ylande vargar av nyfikenhet kan få sina
konsekvenser...
Resten av flocken skyndar sig snabbt undan när Shiro går till attack mot Bingo, som blir fullständigt överrumplad av den vita vargens snabba anfall!

Hoshiko, som står en bit bort med Rei och Aki, tittar oroligt åt det håller. Han kan inte låta Shiro slåss för att skydda reviret helt ensam, eller...?

En flock samarbetar och jobbar tillsammans mot olika
hinder. 
Beslutsamt så springer Hoshiko bort från tjejerna och fram till Shiro och Bingo, som slåss för allt vad dom är värda.

"Shiro, jag kommer!" hojtar Hoshiko. "Jag hjälper dig!"

Hoshikos röst får Shiro att snabbt hoppa undan från sin motståndare. Bingo, som nu har rest ragg och är jätteilsken över den plötsliga (och oprovocerade, enligt honom själv) attacken, morrar ilsket från den ena till den andra.

"Bråkar du med Shiro så bråkar du med oss alla!" ryter Hoshiko till Bingo, som genast vänder sig mot honom.

Hoshiko gillar inte slagsmål, men han gillar inte att se sina
vänner bli skadade heller. 
Hoshiko blir lite smårädd och orolig när han ser den ilskna hunden. Han hade hoppats att Bingo skulle bli bortskrämd av att dom var två stycken, men det verkar han inte alls bli. Shiro blottar tänderna och reser ragg mot Bingo.

"Ge dig av härifrån!" ryter Shiro till Bingo. "Du är inte välkommen här och det kan du hälsa alla andra du möter också...!" 

Mod är inte att förakta, men att ge sig på en vargflock
ensam är inte smart. 
Men Bingo har ingen tanke på att backa ner nu. Den här hunden har bott här längre än vargarna och han är van vid att kunna springa på den här öppna platsen. Vid Hoshikos morrande så går Bingo till attack! Hoshiko tjuter skrämt till, men slåss tillbaka för att försvara sig. 

"Hoshiko!" ropar Shiro oroligt. "Snabbt, gör en undvikande manöver så går tar jag honom!" 

Vargar i action är vackert, men farligt..
En skrämd Hoshiko, som mer än gärna vill ut ur striden, gör som Shiro säger och dyker snabbt undan åt sidan. Shiro slösar ingen tid utan dyker direkt på Bingo, som blir ordentligt överrumplad över vargarnas manöver. 

Rädsla stoppar inte Hoshiko från att stå vid sin väns
sida. 
Medan Shiro och Bingo slåss vilt så står Hoshiko morrandes vid sidan av. Han är rädd och vill helst inte slåss, men han vill inte lämna Shiro i sticket heller. Utan att riktigt tänka sig för hoppar Hoshiko in i slagsmålet tillsammans med Shiro! Två vargar mot en hund är knappast rättvist, men dom har tydligt visar för Bingo att dom inte vill ha honom här.

Slutresultatet blev inte oväntat...

Bingo är mörbultad och besegrad, men kommer han att ge
sig...? 
Bingo flyger tillsist i marken, livrädd och darrande som ett asplöv. Shiro backar undan, rätt slut över allt stridande. Hoshiko däremot står envist kvar och släpper inte Bingo med blicken.

"Försvinn..!" morrar Hoshiko. "Nu...!"

Den matta hunden lyfter långsamt på huvudet och ser upp på vargarna innan han långsamt reser på sig...

En klok hund vet när det är dags att ge sig av... hoppas
Bingos ägare är hemma och kan ge honom massor av tröst. 
... och börjar linka därifrån. Hoshiko gör en ansats till att följa efter, men Shiro stoppar honom.

"Låt honom vara," säger Shiro med lugn röst. "Han har fattat, det finns inget skäl till att jaga efter honom."

Tveksamt så stannar Hoshiko upp. Han gillar verkligen inte den kaxiga attityden som Bingo hade, men när alfan talar så lyssnar man. Istället så vänder sig Hoshiko mot Shiro.

"Är du oskadd?" frågar Hoshiko med lite oro på rösten. "Jag är okej."

"Jag mår bara fint," svarar Shiro och ler mot sin vän. "Du skötte dig riktigt bra, Hoshiko."

En lugn och trygg vargflock som sover tillsammans
i natten. 
Trots inkräktaren som störde så lugnade vargarna ner sig väldigt snabbt. Shiro sprang runt och doftmarkerade deras revir lite mer tydligt för att försäkra sig om att framtida inkräktare tänkte sig för två gånger innan dom går in på vargarnas territorium.

Men när det blev dags att sova drog sig vargarna till varandra och sov, både för gemenskapen och tryggheten. Flocken har blivit starkare.



Flocken har slutits samman och kan nu äntligen börja räknas som stabil och trygg. Bingos oväntade besök stirrade upp vargarna en del, men dom skötte det bra. Även om Bingo fick sig ett par törnar så lät dom honom lämna området. Dock kan det inte fortsätta så. Ett stängsel måste upp runt inhägnaden och det är snabbt. Både för vargarnas skull och för kvarterets. Om folk börjar oroa sig för att få sina husdjur attackerade av vargar kan projektet vara över innan det riktigt hunnit börja...