Vargstory 2; Att bilda en flock...

Ett osäkert möte mellan två honvargar... 

Aki tog inte mycket notis om någon av vargarna till en början. Hennes uppmärksamhet var riktad på det nya, öppna området med träd runtomkring i kanterna. Det var en vacker, om än konstig, miljö hon hade hamnat i och den luktade väldigt mycket människa. Lite för mycket, enligt henne.

Efter att ha sett sig omkring lite på det nya området så blev hon distraherad av den osäkra, svarta vargen Rei, som oroligt stod en bit ifrån och såg sig omkring. Fundersamt tittade Aki på henne en stund och övervägde vad hon skulle göra. Tillsist valde hon att gå fram till den nya vargen, som genast lade märke till henne.

Rei blev ruskigt osäker och lite skrämd, men försökte samtidigt se så vänlig och ofarlig ut som möjligt.

Vänligt men försiktigt så undersöks främlingen... 

När Aki inte uppvisade några hotfulla signaler så slappnade Rei av en aning. Båda vargarna sniffade lite på varandra för att försöka få reda på så mycket som möjligt om den andra. Aki känner direkt av hur osäker Rei är och även hur låg i rang hon är. I såna stunder finns det bara en sak att göra...

Onödiga bråk ger onödiga sår. Lek är att föredra! 

Med kraftigt viftande svans slängde sig Aki ner på marken med busig blick. Rei blev förvånad först, men sken upp som en sol när hon insåg att den andra "läskiga" vargen bara ville leka. Båda tjejerna leker en stund, glada över det dom båda har vunnit på det här. Rei har fått en beskyddare som ser efter henne och Aki har fått en annan varg att bossa runt med.

En konstig känsla fick tjejerna att avbryta leken efter en liten stund. Det kändes som att dom var iakttagna. Båda två vände sig om och fick syn på två främmande vargar, Shiro och Hoshiko.

"Shiro, dom där två ser inte så vänligt inställda ut..." säger Hoshiko och biter lite smånervöst på en kliande fläck på sitt ben. 

"Håll dig lugn, bara," säger Shiro och ser på honom, samtidigt som han då passar på att vrida bort huvudet lite mer för att verka mindre hotfull för främlingarna. "Jag går fram och ser vilka dom kan tänkas vara." 

Aki och Rei känner sig lite spända. Shiro och Hoshiko
däremot försöker hålla situationen lugn. 

Åsynen av dom nya vargarna gjorde Rei riktigt nervös och hon gnällde oroligt. Aki var på sin vakt däremot och synade dom båda noga. Det här kunde inte vara deras revir, deras lukt fanns inte i varken gräset, på träden eller i luften.

"Jag tyckte att jag såg fler vargar tidigare," säger Aki till Rei. "När jag blev utskrämd från det trånga, mörka utrymmet..." 

"Det var fler," instämmer Rei utan att släppa främlingarna med blicken. "Vad ska vi göra, Aki?" 

Efter att ha studerat främlingarna lite så avgjorde Aki att det måste vara den vita, Shiro, som bestämmer över dom två. Det är lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång...

Dom två dominanta vargarna undersöker varandra
misstänksamt... 

Försiktigt så tar Aki dom första stegen framåt.

"Jag är inte ute efter bråk," säger hon klart och tydligt så att alla kan höra. 

"Det är inte vi heller," säger den vita vargen till svar då han hör Akis ord. 

Shiro börjar även han gå fram och båda vargarna möts upp efter att ha vandrat runt varandra i en halvcirkel. Dom sniffar lite på varandra en stund och spänningarna i luften verkar lägga sig.

Vänta ett ögonblick... är det här en...? 

Då båda vargarna inser att dom är av motsatt kön så förändras stämningen helt. Shiro skiner glatt upp och Aki slappnar av. Nyfiket undersöker dom varandra, samtidigt som dom skäller, hoppar och gör sig till.

Hoshiko märker att det inte är någon fara och beger sig nyfiket bort till Rei, som nervöst steppar lite på stället.

Rei är blyg och Hoshiko är väldigt framåt. En bra
blandning, eller kanske för mycket för Rei? 

Rei vet inte riktigt hur hon ska bete sig med den här främmande varghanen. Mest av allt skulle hon vilja dra sig undan, men det här är inte rätt tillfälle. Istället böjer hon sig ner i en undergiven lekinvit, som Hoshiko genast och glatt besvarar!

Rei och Aki fann varandra direkt utan minsta lilla tecken på bråk. Alla fyra vargarna har nu träffats och börjat lära känna varandra, med mycket glädje och spänning i luften. Flocken har börjat slutas samman, men än kan vargarna inte känna sig trygga. Deras nya hem och blivande revir är långt ifrån säkrat eller färdigbyggt. Där ligger deras öde i skogvaktarens händer... 

Vargstory 1; Vad i hela världen...?

Shiro vaknar upp efter lång tids sömn... 

... och upptäcker att han inte alls är där han egentligen ska vara. Han står mitt i en trång, mörk liten trälåda och han är alldeles ensam. Hur han än sniffar och vädrar känner han inte doften av vare sig mamma, pappa eller sina syskon. Bara en konstig människolukt och några främmande vargdofter...

Shiro blir otålig, rädd och börjar gny. Efter en stund böjer han bak huvudet och ylar, i ett desperat försök att få kontakt med sin familj. En främmande ylning hörs till svar, men inget mer. Oväsen hörs utanför, konstiga röster som pratar. Shiro blir rädd och hör hur någon plötsligt börjar fumla på hans låda.

Lådan öppnas med ett brak, som skrämmer slag på Shiro och han flyger ut ur den så fort benen bär honom!

Men han är inte ensam! 

Med all kraft han har så spränger Shiro iväg ut över området och blir förvånad över att se den stora, öppna ängen framför honom. Ännu mer förvånad blir han när han upptäcker två andra vargar springandes bredvid honom. Nyfiket drar han sig genast åt deras håll och när han kommer närmare ser han samma rädda, förvirrade blick i deras ögon som han själv har.

Rättelse, det var tre vargar där. 

I samma veva får han även syn på en till varg, en svart skönhet som springer en bit ifrån dom andra. Även hon ser rädd och förvirrad ut, men kastar även skygga blickar åt deras håll. Vad i hela världen var det som hände?

Öppen äng, träd och okända vargar...? 

Tillsist måste Shiro stanna upp och hämta andan ett ögonblick. Dom andra tre vargarna verkar också behöva vila. Förvirrade och oförstående står dom nu där alla fyra och vädrar i luften. Det finns inga dofter av andra vargar i närheten. Vilket betyder... att det är ett revir fritt att lägga beslag på!

En till varghane... i samma ålder... 

Men för att kunna bilda en flock här så måste Shiro lära känna dom andra tre vargarna först. Hans blick faller omedelbart på Hoshiko, en jämngammal hane. Det kan bara finnas en alfahane i flocken och så som Hoshiko beter sig känns han långt ifrån lämplig.
"Helgalet, allt det här, eller hur?" frågar Hoshiko när Shiro kommer närmare och ser sig stirrigt omkring. "Vet du vad det är som händer egentligen?" 

"Kommer vi ha några problem med varandra...?"

När Hoshiko lägger märke till Shiros dominanta hållning och hårda blick lugnar han ner sig en aning och ser oroligt på den vita vargen.
"Jag vet inte vad som händer eller var vi är," säger Shiro allvarligt. "Men här är vi fyra och det verkar inte finnas andra vargar i närheten. Det är en bra plats att bilda en flock på." 
"Flock...?" undrar Hoshiko nervöst. "Ja, en flock... vi måste ha en flock..." 
Nu går det upp för Hoshiko varför Shiro känns så pass hotfull för honom. I motsvar så blottar Hoshiko tänderna lite och morrar dovt.
"Jag kan också leda...!" morrar Hoshiko. "Jag kan bli en lika bra alfa som du!" 

Djurvärlden är en våldsam plats. 

"Upp till bevis, i såna fall!" ryter Shiro och dyker på Hoshiko. 
Det är ovanligt att vargar slåss särskilt länge eller skadar varandra allvarligt, speciellt när det är mellan två flockmedlemmar. Striden varar knappt en minut innan Hoshiko slänger sig ner på marken och med ett tjut vrålar:
"JAG GER MIG, JAG GER MIG!!" 

Bråket är över och en alfa är utsedd. 

Shiro backar genast undan och bryter slagsmålet. Det är ingen vits att fortsätta bråka när den andra parten har gett upp. Olyckligt så lyfter Hoshiko på huvudet och ser upp på den vita vargen som stirrar ner på honom. Förlusten tog hårt på honom, men tanken på att eventuellt behöva försvinna från dom andra gör ännu ondare.
"Tänker du jaga bort mig härifrån...?" piper Hoshiko ynkligt och oroligt. 
Fundersamt så ser sig Shiro omkring. Området är stort och vackert, men okänt. Det är bättre att hålla ihop i större nummer på en så osäker plats än att splittra upp sig i två flockar.

Bästa sättet att bli av med fiender är att göra dom till vänner. 

"Nej då," svarar Shiro och viftar lite på svansen för att rycka upp Hoshiko lite. "Så länge vi båda är överens ser jag inget skäl med att jaga bort dig härifrån." 
Shiro viftar lite med framtassen i en vänlig gest och Hoshiko blir alldeles till sig av glädje! Den spralliga vargen far upp och böjer sig ner i en lekinvit, som Shiro genast svarar upp till.

Bägge två leker en kort stund, innan deras uppmärksamhet riktas till dom två andra vargarna i gruppen...

Shiro och Hoshiko har rett ut en del mellan varandra och blivit vänner. Men saker och ting är ännu osäkra dom emellan, även om dom har tagit första steget till att bli en flock. Dom har två vargar kvar att lära känna och ett nytt område att utforska. 

Fortsättning följer i Vargstory 2...